Valparnas skötsel och överlåtelse

Om allt går bra, så är dom tre första veckorna mycket lätta för uppfödaren. Tiken sköter om allt, och valparna sköter sig själva. Men alltid är de inte så lätt och människornas hjälp behövs.

Om födseln lyckats bra och valparnas antal är måttligt, tiken frisk och valparna är normala, lika stadiga och starka, så behöver man ej annat än se på och mata tiken ordentligt och föra tiken på nån liten promenad där ute nu som då. Naturligtvis så har man sett till att tiken har en tillräckligt rymmlig valpningslåda, som är placerad på ett tillräckligt varmt och lungt ställe. Om tiken ser ut att klara av skötseln bra, så behöver man inte blanda sig i skötseln desto mera. De är bäst att låta tiken vara ifred, och bara se på från sidan att valparna klarar sig. En nyfödd valp är fast och varm. En livskraftig valp söker sig själv till spenarna för att suga och håller sig fast hårt i spenen så att den nästan följer med när tiken reser sig. Starka valpar växer så man ser det med ögat och deras magar är runda.

En kall livlös valp kan vara omöjlig att klara livhaken på. Ofta sover valparna när dom inte äter. De sover i en hög. Om någon valp sover för sig själv i nåt hörn av lådan, då står inte sakerna rätt till. När man tar den i handen så är den ofta livlös och kall. Det är onödigt att försöka mata en sån här valp. Dess kroppstemperatur bör man först få att stiga. Om kroppstemperaturen är för låg så kan den inte ta emot näring. Valpens temperatur kan man försöka att värma upp med värmelampa eller -dyna eller tex.genom att hålla valpen mellan tröjan och huden. En valp som inte börjar utvecklas normalt från början, har ofta något fel och de kan hända att de inte lönar sig att försöka hålla en sån här valp i liv med våld. I aveln bör man göra urval. Det hör till naturlagen att de föds mera valpar än vad som är meningen att det skall lämna i liv. Det är lättast att ta bort dåliga valpar så fort som möjligt. För valpkullar med ett tiotal valpar är också tungt för tiken att sköta om. Har valparna klara färgfel eller kroksvans, så bör dom tas bort fast dom annars vore livskraftiga.

Dom svaga valparna brukar dö inom några dagar, fast man skulle försöka hålla dom i liv. Dom valpar som är i dåligt skick brukar oftast ha något fel i dom inre organen så man brukar ändå senare få ta bort dom. Valpar som är mindre än genomsnittet behöver ej ha något fel, om dom annars är pigga. De är bara att se till att de slipper å få mat så att dom större valparna inte tränger undan dem för då blir den nog med desamma svagare. Skillnaden mellan valparna brukar utjämnas när man börjar ge dom tilläggskost. Nyfödda valpar är det skäl att granska noggrant så dom inte har yttre missbildningar, gomspalt eller andra skavanker. Om mjölken som valpen äter börjar sippra ut genom näsan, så kan de vara frågan om gomspalt, och sånt kan man ej bota. Tikens betydelse för valparnas utveckling.

Om tiken dör eller blir sjuk, och inte klarar av att sköta valparna, då har man fått ett stort problem. Allra bäst vore de då att hitta en annan tik som skulle kunna "adoptera" valparna. Valparna kan man få att hållas vid liv genom mycket arbete, som tex.genom att använda ersättningsmjölk och värmelampa, men tikens betydelse för valparnas mentala utveckling kan man ej ersättas på något vis. Och ersättningsmjölk ersätter aldrig tikens modersmjölk. Fast vi kan utveckla ersättningsmjölk att innehålla rätta mängden näring, kan vi inte spåra modersmjölkens alla innehållande ämnen. Därför behöver inte valparna vaccineras förrän vid tre månaders ålder för dom har från modersmjölken fått alla behövliga ämnen som dom behöver.

När tiken slickar sina valpar, uppeggar hon deras matsmältning och tarmarnas funktion. Tikens värme, lukt och trygghetskänsla hjälper valparna att utvecklas till normala och stabila hundar med gott lynne. Detta sker under valpens första levnadsveckor. Valpen lär sig bli "hund" så att säga med hjälp av modern. Valp som växer upp utan moder och andra valpars sällskap, utvecklas inte normalt. Den förstår ej att den är en hund.

På samma vis stämplas hunden hos människan. Små valpar bör man hantera försiktigt, klappa dem och prata med dom, så de anpassar sig med människor och inte blir aggresiva, skygga eller misstänksamma. Fast valparna växer upp i sk. hundgård bör man dagligen undgås med dem och tala med dom. De är bra att att ge dom andra saker att tugga på än bara hundkojan sas.

Utfodring

Beroende av valpens skick och vikt, när skall man börja ge tilläggskost, ja senast vid fyra veckors ålder. Man bör alltid komma ihåg hur djuren i naturen avvänjer sina valpar. Modern kan kasta upp mat åt valparna. Om tiken gör så, så är de alldeles naturligt och man kan ge valparna möjligheten att äta upp det. Vargen eller räven fångar ju smågnagare åt sina valpar. Hundvalparna utvecklas mycket snabbt, på några månader. Därför är det av största vikt vad man ger åt valparna. Dagens undersökningar bevisar hur benstommens växtstörningar dels beror på valparnas felaktiga och dåliga utfodring.

Tikens mjölk är mycket kraftigare än tex. komjölken. Mjölk och välling är endast blask åt snabbtväxande valpar. Om man vill koka välling så bör man åtminstone lägga till malet kött. Åt valparna behöver man ej koka kött, vargen kokar inte heller åt sina valpar!

Man slipper lindrigare undan och valparna blir närings-lärt bäst matade, när man använder färdigt torrfoder (pellets) skärskilt för valpar menade. Man kan blöta upp torrfodret med vatten, så att de blir till en gröt och lägga till tex.kött eller surmjölk. Surmjölk, fil och yoghurt smälter bättre i hundens mage än mjölk, som hundarna ibland får ripuli av. Mat som valpen vänjt sig att äta, duger också bra senare i livet åt hunden. Därför är de bra att lära valparna äta torrfoder från första början. Torrfodren är enkom utvecklade för hundarna och innehåller alla mineraler och spårämnen som hunden behöver, så man behöver ej ge extra vitamintabletter.

I början när valparna är tre veckor gamla räcker det med en eller två extra utfodringar per dag, men valparna växer fort , och tikens mjölk räcker ej till så då bör man öka på mängden. När valparna börjar å få tänder, så då trivs ej tiken så mycket mera med dom. Man kan låta tiken gå och ge valparna mjölk så länge tiken vill det och mjölk räcker till.

Vid fyra veckors ålder ger man valparna den första avmaskningskuren. Fast man avmaskat tiken före parningen och efter parningen, så finns de nästan alltid maskar i valparna. När man av valpens avföring märker att de finns mask då förnyar man avmaskningen.

Valparnas naglar är de skäl att klippa. Redan vid tvåveckors ålder har valparna vassa naglar som dom skrapar tikens mage med. Och på köpet så vänjer ju hunden sig vid beröring. När valparna får tänderna så då är de skäl att granska dom och följa upp eventuella bettfel.

Överlåtelse

Just för valpens trygghetskänsla och stämpling så bör man ej överlåta valpar förrän vid sju veckors ålder. Fast en fyra-femveckors valp kan äta självständigt ur hundskålen, så förstörs den mentala utvecklingen om man tar bort den för tidigt från tiken och kullsyskonen.

När man överlåter en valp bör den vara avmaskad och registrerad. Vaccin behövs ej vid de här skedet. Om valparna ännu finns hos uppfödaren vid tolv veckors ålder då bör uppfödaren se till att dom blir vaccinerade. Vid 12 veckors ålder ger man vaccin mot parvo- och valpsjuka. Mot valpsjuka ges en ny spruta efter några veckor och då ges också en spruta mot rabies.

Kennelklubben eller rasklubben bestämmer inte priset på valparna. Varje uppfödare får hålla de pris han tror han kan få för valparna. Många rasklubbar har sk rekommenderade priser, som bestäms av föräldrarnas kvalite. Det är naturligt att valpar efter högt premierade föräldrar betingar ett högre pris än för avkommor med mindre premierade föräldrar. Det är alltid bättre efterfrågan på hundar som haft högt premierade föräldrar. Det hör till god sed att man håller priset på ungefär samma nivå som andra uppfödare av samma ras.

Vid överlåtelse bör man använda sig av kennelklubbens officiella blankett (Avtal om överlåtelse av hund). De är skäl att granska bettet, navelbråck, kroksvans och hanhundarnas testiklar. En valp som överlåts borde ha stenarna nerfallna på plats. Valp som vid överlåtelseåldern har brister som inverkar på utställningsresultat eller avel, bör ej säljas för fullt pris och så bör man meddela köparen om bristerna. För senare uppkommna brister kan man ej hålla uppfödaren ansvarig, om han följt alla konstens regler, och använt friska och på alla vis bra hundar i aveln. Om de skulle bli olika åsikter om hundaffären, då är de bäst att vända sig kenneldistriktets förlikningman.

Retkitukku Laboklin

Suomen Ajokoirajärjestö | Uusikatu 57 - 59 | 90120 OULU | Puh. 044 311 0330 | Sähköposti

Webdesign © IT-Parkki