HUR SKOLAR JAG MIN STÖVARE - RIKTLINJER FÖR ATT SKOLA DIN STÖVARE

Finska Stövarklubben har under årens lopp i Ajokoiramies-tidningen publicerat många artiklar om skolning av valpar, deras innehåll är ännu idag lika aktuellt som för några år, eller årtionden sedan. Jag skall här citera dessa skrivelser till den del som jag anser att de hör till det ännu dagsaktuella ärendet. Utgångsläget för granskningen är när den nya hundägaren hämtar valpen från uppfödaren till valpens nya hem. Genast när valpen naturligtvis efter goda föräldrar kommit till sitt nya hem, startar skolningen till en god jakthund för det nya hushållet.

Avsikten med skolningen är att få en finsk stövare som uppför sig städat, är lydig, uppträder lungt och bra i utställningsringen samt efter träning utvecklar sina naturliga jaktegenskaper. Finska stövaren kan med skolning fås till en lydig och trevlig kamrat, såväl i hemmet som i jaktsammanhang. Speciellt vid jakt är det en fördel om hunden kan behärskas i alla situationer. Skolningsövningarna strävar till att bibringa hunden tron att husse är den enda rätta auktoriteten. Stövaren lär vad husse lär åt honom.

ANPASSNING

När valpen kommer till sitt nya hem vid ca. två månaders ålder har toppen för att nå social kontakt redan uppnåtts. Den kommande månaden är ur kontaktsynpunkt ett mycket viktigt skede i valpens liv när den sociala anpassningen så småningom avtar. Om valpen inte genast tydligt visar förtroende och tillit till den nya familjen, måste alla åtgärder till för att snabbt rätta till detta inom de ramar som det ännu är möjiigt. Hunden må ha vilka övriga egenskaper som helst, grunden för hundhållningen är borta om den inte accepterar husse och viceversa.

Hundens uppförande bland människor styrs av dess flockbeteende. Utgående från detta tar valpen snabbt den nya familjen som sin flock. För att underlätta detta, bör den nya flocken (familjen) visa valpen positiv uppmärksamhet och omsorg. Det viktigaste är att umgås med valpen, och att låta den finnas bland människor. Den första dan bör man undvika att lämna valpen ensam. Det är viktigt att hunden också får bekanta sig med personer utom familjen.

Valpen behöver mycket sömn, och det är viktigt att den får sova ifred på "sin" plats.

Rumsrenhet

Som familjemedlem måste hunden lära sig många saker som medlemskapet i familjen kräver, men vilka från hundens synvinkel sett är onaturliga, och därför inte finns i hans nedärvda minne eller beteendemönster. Dessa måste inläras en och en, men man kan inte fordra dem som självklara, för att inte tala om att bestraffa valpen förrän det krävda beteendet inlärts.

En avvänjd valp har lärt sig att man inte urinerar eller släpper sin avföring i boet. Den måste ändå uträtta sina behov, och detta som valp ännu flera gånger per dag. Först som fullvuxen uppkommer behovet att göra detta på vissa bestämda platser, när det betjänar revirinstinkten. I skolningen till rumsren, bör man utgå från detta. Om valpen är tillfälligt, och relativt kort tid instängd i sitt "bo", smutsar den inte ner det om den inte är tvungen. På andra ställen kan den nog uträtta sina behov. Detta kan användas som hjälp vid inlärningen. En olärd valp får aldrig bestraffas. Först måste den visas vad som är tillåtet. Först efter det att den säkert vet vilka ställen som är lovliga, kan man hindra att den gör det på otillåtna ställen. Om misstaget inte kan hindras direkt när det börjas, och flytta valpen till ett lovligt ställe, bör man inte straffa hunden. En bestraffning given i efterskott är för valpen obegriplig.

En plats som luktar av egen avföring eller urin underlättar för hunden att starta processen. Av samma orsak är det skäl att avlägsna lukt möjligast noggrant från otillåtna platser som t.ex. mattor.

Lydnad och uppförande

Det första man lär en valp är att vänja den vid sitt namn,samt att den kommer på kallelse. När den lärt sig detta inne, upprepar man samma sak ute. Som ett bra lockmedel använder man sig av godis när hunden har uppmärksammat inkallelsen. Med tanke på jakten är det bra att vänja valpen vid visselpipa eller horn. Bäst lyckas man om man visslar vid måltiderna, eller lär valpen att koppla ihop visslingen med en godisbit. Redan uppfödaren kan vänja valparna med att kalla till mat med en vissling. Senare lär sig valpen att koppla ihop dessa saker och kommer till husse i skogen för vissling i pipa eller horn. Att använda visselpipa är verkligen effektivt om man jämför med inkallelse genom att ropa. Bord, sängar, stolar mm. är vanligtvis förbjudet område för, hundar. Att lära hunden detta borde vara villkorslöst och konsekvent. Om hunden inte får komma tillförbjudet område skall man aldrig släppa den dit. Från en ovillkorlig sak får man aldrig göra undantag. Detta lär man hunden genom att genast avlägsna honom från förbjudet område. lnte genom att smeka och förklara för hunden, utan med ett fast grepp och genom att samtidigt säga förmanande ord typ FY eller NEJ, som man sen ailtid använder med hotfull röst om hunden gör något olovligt. Röstläget och gärningen skall vara klart förbjudande och fast. Å andra sidan skall man visa valpen på tillåten plats. Man skall också ge tillåtna och lätt igenkännliga föremål åt hunden att leka och tugga på, saker som den naturligtvis alltid får ha. På detta vis undviker man att hunden tuggar på mattor, skor, bordsben mm.

Koppelvana

Hundgården eller löplinan får aldrig kännas som ett fängelse för valpen. Den bör ges tillfälle att röra sig fritt både inne och ute så mycket som möjligt. På så vis kan valpen få utlopp för sin energi på rätt sätt. Man bör leka mycket med den, till hjälp kan man ta tuggben och bollar. Valpen skall hindras att hoppa upp mot människor, och den bör ha alla fötter på marken när man handskas med den och talar till den. Att leda hunden i band hör också till motionen, detta lärs in så småningom. Först skall valpen vänjas vid sin nya omgivning. Halsbandet sätts på, men ännu används inget koppel. Valpen vänjer sig snabbare och mera smärtfritt, ju tidigare den får sitt första halsband. Bandet skall vara lätt och ha rätt längd. Den vänjer sig fortare vid halsbandet om han bär detta hela tiden. Efter att hunden vant sig vid halsbandet sätter man på kopplet.

I början bör man röra sig dit valpen vill, och så småningom börja ge signaler med kopplet om färdriktningen. Om valpen "sätter på bromsen" skall man inte med våld släpa hunden i kopplet. Man skall försöka få hunden att flytta sig framåt antingen genom att locka på den eller genom att avleda hans intresse och försöka få honom i önskad riktning. Här kan man också locka med godbitar. Man bör undvika att föra en valp som är under tre månader längre sträckor i koppel. Kopplet bör också vara tillräckligt långt. Valpen tillåts röra sig ganska fritt, och man låter honom dra och byta sida i förhållande till den som leder hunden. Strypkoppel bör inte användas på valp, och dess hantering bör ske i lekens tecken. Djurskyddslagen bestämmer att hund under ett år endast tillfälligt får hållas bunden ute.

Utställningar

Till en officiell utställning får stövarvalpen tas vid 9 månaders ålder, men man kan vänja valpen vid uställningsringens atmosfär redan vid 6 månaders ålder i s.k. valpklass. Denna klass är inofficiell. Förrän man tar hunden till utställning kan man förbereda den redan i 3 - 5 mån. ålder.Valpen skall vänjas vid andra hundar och människor. Detta sker utmärkt när man går som "turist" på utställningar (vaccineringsbevis måste medtas). Man vänjer lätt hunden vid människor genom att gå med den på stadens gator och framför köpcentra på landsbygden, där det vistas mycket folk.

Det är bra för valpen om främmande människor pratar med den. Valpen skall också vänjas vid mätning som alltid utförs på utställningar. Som hjälp till dettta kan man ha t.ex. en träkäpp. Mätningen skall göras tillräckligt ofta, och man bör också låta främmande människor uföra detta. På utställningarna kontrolleras också hundens bett, varför valpen måste vänjas vid detta. Hunden måste tillåta främmande människor att titta i munnen.

Jakt

Finska stövaren ären brukshund, och dess egentliga arbetsplats är skogen. Det viktigaste skedet i skolningen av stövare är att i skogen få den att utveckla sina naturliga jaktanlag. Hur begåvad hunden än är, kommer inte dess gåvor fram om den inte får träna tillräckligt mycket.

Också en hund med medelmåttlig förmåga kan bli en fullt tillfredställande jakthund, om den får tillräcklig träning. Man kan redan när valpen är ett par månader gammal börja låta den bekanta sig med sin arbetsmiljö. När man tar den till skogs, skall husse sätta sig ner och låta hunden bekanta sig med närmaste omgivningen. De flesta valpar håller sig i närheten av husse, utan att våga sig ut på långa färder. I detta skede är det ytterst viktigt, att man inte vandrar för mycker och inte byter plats medan valpen är ur synhåll. En halvtimme räcker utmärkt i början. Så småningom förlänger man besöken och valpen förlorar sin rädsla för skogen. Egentliga jaktövningar kan man börja vid 6 månaders ålder. Valpens jaktinstinkt vaknar ofta i den åldern, fast avvikelser finns åt bägge hållen.

Då den väntade stunden kommer, när valpen finner sin första hare, är dess steg i sitt kommande arbete mycket korta. Redan efter första bukten kommer valpen att tänka på husse, och rusar förväntansfullt för att berätta om det märkliga djuret som man skällande måste springa efter. Nu är det viktigt att snabbt föra valpen till tapptplatsen och lära den att dreven måste fortsätta. Om man fortsättningsvis gör på detta sätt, börjar valpen så småningom att dröja sig kvar allt längre på tapptplatsen, ja t.o.m. att reda upp lättare tappter. I detta skede räcker det om övningarna sker ett par gånger i veckan, 2 - 3 timmar åt gången.Valpen har inte växt färdigt, och det vore ett stort fel att överanstränga honom. Många tidigt utvecklade valpar har förstörts med att låta dem driva för länge. När hunden är ca. 1,5 år kan man anse honom vara fysiskt färdig, benstommen är tillräckligt stark och musklerna håller redan för ansträngningen. Om man med motion har fått grundkonditionen i bra skick, kan man redan i början av jaktsäsongen gå för fullt. Varmt väder i början på jaktsäsongen ställer dock vissa begränsningar på träningsresornas längd. I början räcker det med tre gånger i veckan 4 - 5 timmar åt gången. När vädret har svalnat kan man öka på tiden. Meningen är att få hunden i sådan kondition att han i slutet av september kan driva två långa drev per dag. Då kan man också börja tävla på jaktprov med hunden.

Inkallningsskolning

Grunden för att kunna inkalla hunden i skogen ger man redan åt valpen i samband med lydnadsträningen. Den hörsamhet att komma på inkallelse som hunden lärt sig hemma kan i ivern glömmas bort i skogen om inte hunden tränas på detta. Bästa tidpunkten att träna detta är innan han fått upp sin första hare. Man kallar in hunden med visselpipa eller horn, och när han kommer belönar man honom med en godbit och beröm, varefter man låter valpen åter undersöka terrängen. Detta upprepas många gånger och man kopplar ibland upp hunden.

Nästa steg är att lära hunden komma på drev. Detta är ofta ganska svårt när en ivrig hund inte gärna lämnar drevet. Ett beprövat sätt är att när man skjutit första haren, locka in hunden med vissla eller horn, när denna redan är inom synhåll. Samma gör man under drevet, ställer sig på drevlöpan och när hunden kommer inom synhåll efter drevlöpan lockar man in den, kopplar upp den men låter hunden efter en stund fortsätta det avbrutna drevet. På detta vis skapar man förtroende mellan husse och hund och samarbetet går bättre.

Vid skolning bör följande beaktas:

1. Vänj valpen även vid långa bilresor.
2. För alltid hunden kopplad till skogen.
3. Ropa inte ofta på hunden, använd visselpipa eller horn.
4. Ha tålamod när du väntar på att drevet skall börja.
5. Ha tålamod under tappten, även om det skulle ta lång tid. Det gynnar mera både hunden och husse att hunden klarar ut en lång tappt, än att den får tag på en ny hare.
6. Ansträng aldrig en unghund för mycket.
7. Lämna inte din hund ensam i skogen.
8. Låt inte hunden jaga fritt i skogen utan övervakning.
9. När hunden kommer när du äter i skogen, ge inte mat, utan försök uppmuntra honom att ge sig ut igen.
10. Det kan hjälpa till i en unghunds utveckling om du skjuter ett par harar för den, undvik annars att skjuta, utan låt hunden driva så länge den kan.
11. Koppla alltid hunden när du fällt viltet.
12. Låt inte hunden driva i mörker, eftersom skaderisken är större då.
13. Välj sådant träningsområde, att hunden vänjer sig att jaga på skogsbilvägar. Hjälp honom i början vid vägtappter.
14. Vänj hunden att söka och driva vid olika fören och väderlek.
15. Byt träningsområde så ofta du kan.
16. Skola hunden att inte driva klövdjur.
17. Kom ihåg att hunden under jaktperioden behöver mycket och näringsrik mat.
18. Skjut aldrig fågel undan en stövare.

Ovanstående är ett försök att dra upp riktlinjer för att skola upp sin stövare till en lydig och bra brukshund. Slutresultatet varierar mycket beroende på de gener som hunden fått i arv. Om hunden som belastning har negativa egenskaper, som löshet eller brist på jaktlust kan inte ens den bästa skolning slipa bort felen, medan en medelmåttligt begåvad hund kan bli en helt acceptabel brukshund med en förnuftig skolning.

Hundägarens arbetsförhållanden och var jaktmarkerna är belägna, sätter sina egna ramar på möjligheterna att genomföra träningsprogrammet. Vi kan i alla fall konstatera att utan träning blir inte ens den mest begåvade hunden den utmärkta brukshund som vi väntar oss att vår jaktkamrat skall vara.

KOM IHÅG REGLER FÖR HUNDENS LYDNADSTRÄNING

* Hunden förstår inte vad du säger åt den, det som för dig är språk, är för hunden tecken.
* Skolning är samarbete - inte en tvekamp. Båda skall arbeta tillsammans, men den ena skall bestämma, se till att denna är du.
* Hunden kan inte trotsa dina befallningar, antingen har han inte förstått dig, eller bryr sig inte om vad du säger. Vems fel? Var konsekvent. Ge aldrig en order om du inte ser till att den följs.
* Skilj på inlärnings- och lydnadsskeden. lnlärninngsskede är, när det är din skyldighet att lära, locka hunden att göra rätt. I lydnadsskedet är det hundens skyldighet att göra som du befaller.
* Som vi vet är hunden mycket lättlärd. Därför måste du medvetet tillfoga krav i inlärningen, för att övningen skall vara intressant och märkvärdig för hunden. Hunden kommer inte ihåg händelser. Därför måste tack och förmaningar ske i samma stund som felet eller händelsen sker.
* Sätter som du tackar eller förmanar hunden på är oväsentligt. Endast dess effekt räknas.
* En bra hundägare ger sin hund kärlek, säkerhet och tillit.
* För att kunna visa tillit, måste båda parterna lita på varandra. Lär alltid hunden hur du vill ha saker gjorda. Ge sedan hunden en chans att visa att han har förstått.
* Om du inte litar på din hund, kan du inte begära att hunden skäll lita på dig.
* Att slå hunden visar på grymhet. Att skaka om hunden i nackskinnnet eller i halsskinnet eller i halsbandet är att visa makt.
* Använd inte din makt på fel sätt.
* Kräv inte mera av hunden än av dig själv.

Retkitukku Laboklin

Suomen Ajokoirajärjestö | Uusikatu 57 - 59 | 90120 OULU | Puh. 044 311 0330 | Sähköposti

Webdesign © IT-Parkki