Finska stövaren som ras idag

Utbredning och registrering

Finska stövaren är den populäraste rasen i landet.Dess utbredning är mycket bred,förutom Finland finns den i Sverige och Norge.Canada, Österike, Grekland, Estland och till St.Petersburg är andra platser som Finska stövare förts till.I Sverige registrerades 681 Finska stövare året 1996.Rasens populära utveckling i grannländerna beror säkert på att rasen lyckats väl i stora jaktprovs sammanhang där de också finns med andra drivande raser.

På lång sikt har registrerade hundar i hemlandet varierat mellan 3836 - 4700 st och år 1996 var antalet 3851 st.Finska Stövarklubbens långsiktiga och mångsidiga målmedvetna verksamhet för rasens utveckling har säkert bidragit till rasens popularitet.Man bör också ge tidningen Ajokoiramies sitt fulla erkännande för en mycket bra och mångsidig tidning.

Antal registrerade finska stövare

1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1997 1998 1999 2000 2001
5034 4161 3836 4101 4625 4216 3851 3409 3268 3364 3066 2743

Höftleds situationen för finska stövare 2002
höftledsröntgade 2487 st, varav A- och B höftledernas antal var 1769 kpl = 71,1 %

Finska stövarklubbens styrelsens direktiv och rekomanditation för att motverka höftledsdysplasi

Finska stövarklubben har gett följande rekomanditationer för att motverka sjukdomen , och hoppas att alla uppfödare skulle följa direktiven för det är i allafall frågan om rasens långsiktiga framtida utveckling och inte bara nu stundens kortsiktiga avel.

1. I motverkningsarbetet används Finska kennelförbundets officiella höftledsanmärknings utlåtande.I samband med beskrivningen av höftlederna görs också enligt officiella direktiv en bokstavsmärkning.
2. Rasorganisationen rekomenderar att alla hundar som används i aveln skall höftledsröntgas
3. Hunden bör helst ha fyllt 1,5 år före den röntgas
4. Ny röntgen rekomenderas i fall där hundar under två år haft löshet,men inte lederna haft något direkt konstruktionsfel.De blir alltid en märkning för löshet i samband med höftledsanmärkningen.Ny röntgen bör göras i 3-4 års ålder.
5.Här är beteckningarna som används i höftledsanmärkningarna. Parningens sammanlagda poäng får ej överstiga 4 poäng.
6. Hund som fått E i höfledsanmärkningen,bör ej användas i avel.
7. Avelsutskottet och avelsrådgivarna uppmanar alla hundägare att röntga sina hundar. Avelsrådgivarna ger inte i sina hanhunds rekomanditationer ut hundar som ej är röntgade.
8. Höftledsanmärkningarna finns antecknade i årsboken i samband med registernumret.Dessutom publicerar Ajokoiramies-tidningen alltid nya röntgenresultat
9. FSK:s styrelse följer med utvecklingen av dysplasi i rasen och ger nya direktiv och rekomendationer enligt behov.

Exteriör

Finska stövaren har en mycket hög standard exteriört sett idag.Exteriört sett på brukssidan finns det ej större fel så de är inget att oroa sig för.

Sällan träffar man på en finsk stövare vars kroppsbyggnad ej håller för jakt.Nog förekommer det sluttande eller raka länder, glest mellan tårna, låga tassar, kort hårlag med mera.På brukssidan finns något av ovan räknade fel naturligtvis i våra topphundar, utan att för de förhindra framgång på bruksproven.

Positivt att lägga till märke är att våra exteriördomare har vaknat för hundarnas allt mera höga mankhöjd och allt för tunga kroppsbyggnader. I dagens läge ser man domarna ge sertifikat också för de hundar som enligt rasstandarden har den ideala höjden (hanhundar 57-59 cm),(tikar 54-56 cm)för finsk stövare.

När man talar om utseendet för våra hundar är de viktigt att minnas finska stövarens mening med andra ord : driva hare och räv.Därför är de viktigt att exteriördomarna och uppfödarna i avelsarbetet håller fast vid exteriör-egenskaper,som har större betydelse för brukssidan än dom som inte inverkar på brukssidan.

När man granskar hanhundarnas avkommor i statistiktabellen årligen ser man att finska stövaren har uppnått en viss standard på exteriörpoängen, utveckling sker inte märkbart mera.

Lynnet

Vi vet att lynnet inverkar på brukssidan.Lynnet har en väsentlig inverkan på brukssidan, eftersom alla bruksegenskaper är av själslig karaktär och grundar sig på lynnets olika delar.Enligt rasstandarden skall finska stövarens lynne vara lungt och stabilt, som negativt anses skygghet och argsinthet.

Lynnet bedöms på utställningarna sen 1991 enligt nummerbedömning, som ger en möjlighet att följa med utvecklingen av hundarnas lynne på lång sikt.

Som vi vet har miljöfaktorerna en avgörande betydelse för hundarnas utveckling av lynnet, framför allt om de är dåliga, ge hundarna en så trevlig uppväxtmiljö som möjligt när den växer och utvecklas till en fullvuxen individ.Exteriördomarna har en verklig utmaning när dom på några minuter skall avgöra hundens lynne i utställningsarenorna utan att veta ett dugg om hundens bakgrunder.

De finns hundar som inte trivs på utställningsplatserna, man ser de hundar som otrivs genom oroligt beteende.Samma hundar kan på provtillfällen bete sig helt annorlunda jämfört med utställningen, genom att godkänna främmande personer och andra möjliga störande moment. I dagens läge finns de i bedömningskorten en kolumn för lynnet.

Varje uppfödare måste själv tänka på vilka egenskaper han ger värde på när han avgör sina val av egenskaperna i avelsarbetet.Det är i allfall säkert att vi inte kan godkänna skygghet och aggressivitet.Men vi kan heller inte godkänna allför vekt lynne åt en brukshund som finska stövaren är, för stövaren är och förblir en brukshund.

Vi måste kämpa och ha tålamod för att behålla finska stövarens bruksegenskaper, dit bland annat bra jaktlust hör.

Bruksegenskaperna

Som vi konstaterade, har finska stövaren avlats fram enbart som jakthund för att driva hare och räv. Hur har vi då lyckats i aveln?

De hetaste disskusionsämnena har varit att har drevförmågan blivit sämre, miljöfaktorernas inverkan på hanhundstabellen, och den eviga omotiverade eller motiverade frågan om löshet.

Typiskt för disskusioner som förts har varit inställningen till känslosamma saker.Med bristfälliga bakgrunds uppgifter har man modigt skapat fantasibilder,som inte haft något att göra med verkligheten.

Som bäst håller nämden som har hand om provreglerna på med slutrakan och hoppas att de nya reglerna bättre skall motsvara Helsingfors universitets husdjursvetenskapliga institutions gjorda undersökning. Jaktegenskapernas nedärvnings förmåga som vi med vår provverksamhet kan få fram.

År 1995 blev den breda undersökningen klar som Helsingfors Universitets husdjursvetenskapliga institutionen gjorde angående Jaktprovsresultatens arvbarhetanalys i inhemska hundrasers avel.I undersökningen var följande organisationer med Finska Kennelklubben, Finska Stövarklubben och Finska Spetsklubben.

Undersökningens resultat har verkligen intresserat hundmänniskorna. I årsboken tillämpas indexen för första gången i större skala. Med hjälp av provresultaten räknas varje hunds väntade jaktegenskaps nedärvnings förmåga BLUP-index, åt alla de finska stövare som de är möjligt att räkna på. I index räkningen beaktas endast resultaten från harproven. Finska stövarens drevskicklighet tåls nog att jämföras med andra drivande raser.Men vi har ingen anledning till självgodhet eller falla in i törnrosasömn.

Vi vet att förädling sker när följande generation visar bättre bruksegenskaper än den gamla generationen.Men det är också viktigt att bevara det som åstadskommit.

Detta kan man åstadkomma med ett mera effektivt utnyttjande av avelsrådgivningen, där som hjälpmedel används ADB samt de möjligheter som tikundersökningen ger, utan att för den skull glömma bort den kunskap som grundar sig på lång erfarenhet.

Största ansvaret för finska stövaren har uppfödarna, som av rasen med hjälp av finska stövarklubben och dess olika utskott gjort den, vad den är idag:världens bästa drivande hund.

Retkitukku Laboklin

Suomen Ajokoirajärjestö | Uusikatu 57 - 59 | 90120 OULU | Puh. 044 311 0330 | Sähköposti

Webdesign © IT-Parkki